Den Svenska Pallaschen

Detta är stora massiva vapen som fick en mycket kort brukningstid i Sverige. Från 1773 till en kort tid in i det första decenniet på 1800-talet. Pallashen är enkelt uttryckt ett sabelfäste som har en rak kraftig klinga framförallt avsedd för att användas till stöt. Vid anfall så red soldaterna fram med rakt utsträckt arm mot fienden och pallachen användes i princip som ett spjut. 
Dessa vapen är ovaliga såtillvida att de är de enda manskapsvapnen som är dekorerade med tre kronor. Överhuvudtaget dekorerades aldrig manskapsvapen varken förr eller senare. 
 
Ganska många m/1773 påträffas där de tre kronorna är bortslipade. Varför det är så har många samlare spekulerat kring men det har aldrig gått att fastslå orsaken till detta. Några teorier som finns är att man planerade att sälja vapnen på export och då ville man inte att vapnen skulle stoltsera med en Svensk nationalbeteckning. 
 
3 st m/1773 varav ett officersvapen med annan utformning på knappen samt kavellindning i tråd.
 
En m/1773-1806 för södra skånska kavalleriet.
 
En m/1778 för västgöta och en m/1779-1805 för livregementets kyrassiärkår av vilket den sistnämnda är ett mycket ovanligt vapen som endast bevarats i några få exemplar. För övrigt så framställdes det inte speciellt många heller. 
 
Den utan kronor har samma kavellindning som m/1779 och samma typ av knapp. Lutar åt att det är ett officersvapen också.

m/1773 för officer längst till vänster sen följer m/1773 för manskap vid Livgardet till häst och Norra Skånska kavalleriregementet. Till höger m/1773-1806 för Södra Skånska kavalleriregementet.

Nr 2 från vänster är m/1775-78 för Västgöta Kavalleriregemente

Västgöta kavalleriregemente emblem

m/1779-1805 för officer vid Livregementets kyrassiärbrigad

Tre varianter av Infanteriofficerssabel m/1859

Här kommer en exposé över sabel m/1859 som i mina ögon är något udda och underskattad. Personligen är den något av en favorit då den ligger precis i brytningstiden då officerare vid infanteriet enligt kunglig resolution var tvungna att avlägga den sedan länge brukade personliga värjan.

Bruket av denna typ av värja var en tradition som gick tillbaka till kommandervärjorna från karolinsk tid och var en symbol för vurmen bland officerarna att återknyta till Sveriges stormaktstid.

Dessa värjor följde ett visst mönster som är typiskt Svenskt, och varje officer beställde ett vapen efter egen smak och ekonomi.

Det intressanta är att sabel m/1859 som var avsedd att "städa upp" i floran av varianter, men den blev inte blev särskilt populär och traditionen med att beställa ett personligt vapen fortlevde med varianter av m/1859 som utgångspunkt.

Därav det stora antalet sablar från 1860-1890-talen som benämns sk. "tillåten modell" som i början anslöt tämligen väl med ursprungsmodellen men som senare avvek ganska kraftigt mot slutet av epoken som slutade med införandet av sabel m/1899 som var den sist antagna infanteriofficerssabeln i Sverige.

Ursprungsvarianten av m/1859 är tillverked av W. Schmoltz i Solingen och har damaskerad klinga. Den har även en stämpel med lilla riksvapnet på insidan av parerplåten. De först beställda till ett antal av 2000 st anses vara de tidigaste av denna sabel. Jag kommer här att visa tre varianter på samma tema. Kommentarer finns under bilderna.

Full glory, blank balja.

Väl bevarad förgyllning, högetsad. Bemärk även texten "Eisenhauer" översatt till Järnhuggare. En kvalitetsbeteckning som avsåg att sabeln klarade att hugga av järntråd av en viss tjocklek utan att ta skada. Detta finns beskrivet i boken "Sablar också" som främst behandlar klingsmidet i Eskilstuna.

Einsenhauer. Hauer= Huggare på Tyska. Ingen Amerikansk president.

Signaturen W. Schmoltz & Co. Var det månne måndag när klingsmeden skulle slå in stämpeln?

Den vackra stämpeln på insidan av parerplåten.

Visst är det snyggt? Närmast pornografiskt för blankvapenfantasten..

Damaskering i närbild. Enjoy.

Och på andra sidan står det såklart "Fäderneslandet"

Tysk "Ordnung" när man t o m stämplar släpskon.

Nästa m/1859 tillverkad av J.A Henckels Solingen. Denna typ av portepé har jag sett på andra m/1859, troligen orignal och rätt tidig.

Här har man garderat sig men dubbel märkning av "Eisenhauer"

Logotypen med tvillingarna, även kallad "Zwillingwerk" logon. Samlare av dolkar från tredje riket känner igen denna kan jag garantera.

Ännu snyggare damaskering på denna tycker jag.

Riksvapnet igen. Inte fullt lika bra skick på denna men helt ok. Piskstraff för den som putsar med autosol på denna.

Också en J.A Henckels. Här har den lilla kåpa som döljer niten blivit ersatt av en modifierad knapp? Hursom, dessa sitter ofta löst och det kan vara en god idé att säkra den på något sätt så att den inte går förlorad och slukas av dammsugaren. För ni dammsuger väl? ;-)

Här står det "Schlagfrei" och det betyder inte att man fredar sig från schlagerfestivalen, snarare att klingan håller den erforderliga kvaliteten, likställt med "Eisenhauer"

Här har man signerat klingryggen med ordet "Damaststhal"

Slutligen, signaturen J.A Henckels Solingen på klingryggen.

Då avslutar jag denna odyseé där jag vältrar mig i damaskerstål och olika varianter av samma vapen. Inom kort kommer ytterligare vapen att avhandlas, får se om det blir lika grundligt.

Dansk officerssabel från runt år 1800

Sabeln på bilderna är Dansk och har bla. det Danska riksvapnet etsat på klingan, under riksvapnet finns även Elefantordern avbildad. Denna typ av sablar var icke reglementsenliga men användes av många officerarare i både armén och flottan. Det fanns flera tillverkare av dessa sablar, både i Danmark och i Frankrike. Mitt exemplar är signerat "VIVAT" på ena sidan vid klingbasen, bakom fliken med minervahuvud.

Sabeln är praktfullt urförd med rikliga ornament både på fäste och på baljans beslag. Den ursprungliga förgyllningen är i stort sett borta, bortpolerad av någon tidigare ägare. Ornamenten följer de sedvanliga mönstret med segertroféer och klassicistiska drag från empirétid.

Intressant att notera här är att Danmark fortfarande gör anspråk på Sverige med de tre kronorna i vapnet (Som ursprungligen var symbolen för Kalmarunionen) Norges lejon syns också eftersom Norge lydde under Danmark under denna tid.

Fästet med minervahuvud

På sidan som bärs inåt kroppen sparade man in på ornamentiken.

Riksvapnet med elefantordern.

Anonym Sabel - Kunskap sökes!

Jaha, vad har vi här då? Vid första anblick ser det ut att vara en Brittisk sabel för lätt kavalleri m/1796 även känd som Svensk m/1808 för artillerimanskap som köptes in från England i ett antal av ca 2000 under/inför kriget mot Ryssland.

Men det är det sannolikt inte! Bladet håller en längd på ca 80 cm och det är även ca 9 mm smalare vid klingbasen. Även pilhöjden skiljer sig avsevärt. Sabeln är helt omärkt förutom en stämpel på doppskon som kan utläsas GP eller GB.

Sneglar man åt Tyskland och Blüchersabeln (m/1811) som var i stort sett en kopia på den Brittiska så stämmer inte det heller.

Frågan är då, vilken land kommer den ifrån och vad har den för ålder? Själv tippar jag på ca 1820-1840 och någonstans från europa.

Om någon besitter spetskompetensen att identifiera denna så blir jag mycket tacksam! Skicka e-post eller skriv en kommentar.

Märkningen på doppskon