Tips & Tricks

Dags att avfukta.

Här delar jag med mig av mina erfarenheter kring gamla vapen. Samt tips tänka på vid rengöring och underhåll av vapen.

Akta er för torrbollar - Rost !

Rost på gamla vapen är ju något som samlaren vill undvika, även jag så förra sommaren som var ganska varm o fuktig så jag åkte till det stora varuhuset som säljer allt för hemmafixaren o köpte ett par sk. fuktslukare och glad ihågen ställde jag jag in dem i ett av mina förvaringsrum.

Tiden gick och jag tömde ur det sliskiga vattnet som samlades i behållaren. Nöjd över att jag minsann hade tagit kommandot över luftfuktigheten i rummet. Hösten kom och jag tog en närmare titt på några av bössorna som stått i närheten och där fanns rost!  Gråter Hjälp! Ytrost i form av fingeravtryck här och där. Klart att jag har ett tunt lager med paraffinolja på pipor o lås men här hade sannolikt fuktslukaren ett finger med i spelet..

Vad innehåller då en sk. fuktslukare? - Jo, kort sagt, vägsalt. Dvs Kalciumklorid. Alla bilägare vet vad vägsalt gör med underrede och skärmkanter på en bil - say no more.

Läser man på nätet kring korrosion så står det: "Allmän korrosion av metaller påskyndas av hög temperatur, lågt pH-värde, närvaro av klorider, närvaro av oxidationsmedel samt typ av legering"

Alltså, ut med skiten - till saken hör att jag har samlat vapen ett flertal år och aldrig varit med om något liknande. Alternativet är ju då att införskaffa en luftavfuktare om man dras med problem med hög luftfuktighet. Det aktuella rummet är rätt litet vilket sannolikt har bidragit till att den korrosiva effekten blev såpass stor.

Kolstål utsätts för allmän korrosion om den relativa luftfuktigheten når 60 % eller högre och Armémuseum rekommenderar en jämn temperatur och helst ej över 50% luftfuktighet. Bästa skyddet är paraffinolja på ytan. Den varken luktar eller kladdar och är helt ofarlig för både vapen och människa.

En billig men tillförlitlig hygrometer är ett bra sätt att få svart på vitt om man är utsatt för en potentiell rostrisk, finns i närmaste fixarbutik.

Om ändå rosten har slagit till så är det stålull i 000 grade och gnidning med paraffinolja eller annan rostlösande substans som gäller. Smärgelduk och lumptrissor skall undvikas om man inte vill fördärva sitt vapen. Visst, är det kokor av rostflagor så kan man naturligtvis avlägsna dessa med skavstål eller annan mekanisk bearbetning och det är ju upp till var och en till vilken grad man vill "renovera" sina vapen.

Rengöra fänghålet el. nippel

En liten bagatell men ett tips när det gäller att få bort smuts från fänghålet eller tändhattsnippeln är dessa små borstar som säljs av Jula. Egentligen avsedda att rensa sprutmunstycken till färgsprutor men funkar utmärkt till vapenvård. Billiga är de också, tror det var runt 30 kronor för knippet.

Meka med boxlås

Mekobjektet.

Ja, dessa boxlås som kan driva dig till vansinne. Återfinns på belgiska sk. weinbergspistoler av tveksam kvalitet men också på diverse fickpistoler både med slaglås och flintlås.

Få delar gör att de är lätta att jobba med förutom fjädern som är hård och det är vid återmonteringen man måste vara kreativ. Det går att använda en fjäderspännare som till konventionella lås men det gör inte hela jobbet. Prova med att komprimera fjädern i ett skruvstycke och vira tunn ståltråd runt - montera och klipp av tråden. Funkar ibland beroende på hur fjäderns fäste ser ut och om det går att få dit den med tråden på. Jag brukar ibland komprimera fjädern med en liten tving och om det finns plats, låsa den med en tunn lång dorn i uttaget för själva lådan där trägreppet sen monteras.

Vill man läsa på lite om boxlås och deras konstruktion så finns denna utmärkta sida: http://www.cybercyde.co.uk/images/boxlock.pdf

Blankvapentillstånd Danmark

Exempel: Gamla hylsbajonetter som kräver tillstånd..

2014-05-19

För den som har försökt köpa blanka vapen i Danmark så har ni sannolikt stött på patrull. Det är nämligen så att Danmark har en rigid lagstiftning som gäller alla blankvapen med en bladlängd över 9 cm. Om man vill inneha sablar, bajonetter eller vad det nu är så måste man som Dansk söka licens på det sk. "Blankvåpentilaedelse" och detta gäller generellt även för en Svensk!

Jag vet om någon enstaka person som har lyckats få ett Danskt tillstånd genom polisen i Danmark. Förfarandet har då varit att han varit tvungen att anmäla sig i tullen på Danska sidan när han är i färd med att föra ut vapent i fråga och visa tillståndet och få en exportstämpel tillsammans med köpehandlingen/kvittot från till exempel Bruun Rasmussen.

Jag gick och klurade lite på detta och ställde frågan per telefon till en vapenhandläggare i Skåne. Samtalet blev rätt surrealistiskt men är värt att återge:

- Hej, är det XX vapenhandläggare?

-Ja, det stämmer..

- Jo det är så att jag vill ha ett tillstånd i skriftlig form på något som är tillåtet enl. lagen !

- Jaha, varför då?

Jag förklarade att om jag köper en 1700-tals rappir i DK så lämnar inte auktionsfirman ut vapnet utan att jag kan intyga att jag har tillstånd att köpa/inneha dylika föremål. Även om jag är Svensk så "skider" dansken i detta. Det gäller även om jag köper ett flintlåsgevär med tillhörande bajonett. Det går det bra att ta med sig geväret, men inte bajonetten..

- ja, ja (suck) skriv ett "manus" på vad du vill att det ska stå i intyget så ordnar vi det.

Jag mailade över ett manus och efter ca 2-3 veckor så kom det ett intyg. Detta har provats vid ett flertal tillfällen, inga problem, jag har fått vapnet med mig och jag har inte gjort mig besväret att titta förbi Danska toldverket på vägen hem över bron.

Heder åt sådana tjänstemän som förstår problemet och tjänar allmänheten på detta fina sätt!

Och så här ser intyget ut:

Observera - i mitt manus ingick inte stavfelen, men man kan inte få allt.

Ytbehandling - Old School

Många undrar vilken ytbehandling som gjordes förr på gevärsstockar och det finns olika teorier.

Den som jag redovisar här kommer från boken "Handvapenhistoria & Svartkrutsskytte" skriven av Bengt Lissmark.

 

" Två delar björk och en del albark kokas i sodalut, varefter vattnet avsilas. Den därigenom erhållna betsen stryks på med pensel, 2-3 gånger på stocken med torkning mellan strykningarna. Kalk blandas med vatten till en tjock välling och stryks på kolven. När kalken torkat, borsta av den med en styv borste. Betsa åter 2-3 gånger varefter den poleras med en linnelapp indränkt i olja 2-3 gånger "

 

Boken är skriven 1990 och jag menar att den är oumbärlig för den som vill dels fördjupa sig i tekniken men såklart även för praktiskt skytte. 235 sidor bra fakta. Bildmaterielet kanske inte håller toppklass men det kan jag leva med..