Danskt Tappgevär m/1848

Laddningsprincipen på ett uppskuret exemplar.

 

Data:

Kaliber 16,9 mm

Längd 130 cm

Stock av bok med kolvlucka. Geväret laddades med en spetskula som stukades mot en i svansskruven igängad tapp och därmed pressades kulan ut i räfflorna. Geväret har kvar sin vackra brunenring och samtliga beslag är av stål utom kolvbakappan. Siktet är ett sk. "Buevisir" och man lossar en vingskruv och för den löpande delen till önskat läge - upp eller ner.

MD 1848 på låset står för Modell 1848. Mitt exemplar är tillverkat på Kronborgs gevärsfabrik 1852 som nr 25.

Trupptillhörigheten är instansad på sidan av pipan; 1LB.1C.18 = Första Linjeinfanteribataljonen, 1 kompaniet, soldat nr 18.

Laddstaken är stämplad med samma kompani och bataljon med med ett annat vapennummer och soldatnummer.

Detta var ett av de vanligare vapnen som användes i kriget mot Preussen på 1860-talet. Sannolikt har detta vapen varit med vid de för Danmark ödesdigra slagen vid Dybböls skansar. 

Som vanligt på Danska vapen, mycket fint stämplat.

Istället för den Svenska lösningen med varhake så är här en i mitt tycke bättre och enklare säkring vid transport av ett laddat vapen. När hanen spänns så faller säkringen till en lodrät position.

Trevligt med kolvlåda. På sent tillverkade exemplar saknas denna.

Hölster till pistol m/1820

Som samlare så hanterar jag försvarliga mängder vapen, pistoler, gevär och blanka vapen. Något som dock är ytterligt sällsynt att stöta på är de hölster som kavalleriets officerare och manskap hade fästa vid sadeln.

Som exempel kan nämnas att en av de mera kända samlingarna med vapen, nämligen den Hedbergska vapensamlingen på Bjärsjölagård endast innehöll "ett par hölster med remmar"

Den enda person som mig veterligt skrivit något om hölster är Thorbjörn Sjunnesson som i meddelande nr 177 för Skånes vapenhistoriska Förening avhandlar ämnet relativt grundligt.

I princip all fakta hämtar jag från denna publikation som utgavs i föreningens regi i Februari 1992.

Förekomsten av hölster på marknaden är låg och på de större vapenauktionerna har det de senaste åren förekommit ytterst sporadiskt.

Man frågar sig vad kan vara anledningen? Troligen har det att göra med materielet som är av förgänglig karaktär samt att det är mera sannolikt att pistolen som hörde till hölstret ansågs värd att spara på då även en gammal pistol ansågs ha ett visst värde.

Uppgifter förekommer från äldre förrådspersonal att gamla revolverhölster eldades upp i stora högar, när vapnet gått ur tjänst. Enligt en muntlig källa försågs under andra världskriget ett förband, vid gränsen mot Norge med en vagnslast löskolvar i stället för kaminved! "Det brann bra i det torra träet, men det var svårt att raka ut beslagen ur asklådan"

Mina hölster är tillverkade av läder. Emellertid skall de tidigaste exemplaren till m/1820 ha varit tillverkade av läderöverdraget trä. Troligen rör det sig om officershölster tillverkade någon gång på 1830-talet. Skicket är mycket gott med en djup vacker rödbrun ton. Nedtill är de skodda med en sparsamt dekorerad mässingshylsa. Hölstren förefaller ha varit fästade med läderremmar. De har tidigare ingått i en museiesamling och genom lyckliga omständigheter har de nu hittat till mig.

Ytterligare ett hölster finns i min samling och detta är tillverkat av trä som klätts med någon slags hud, troligen urinblåsa från nötdjur. Det finns en läderrem kvar med spänne och det förefaller ha varit fäst vid sadeln med järn som har kapats av. Hölstret är öppet nedtill och lämnar således pipans nedre del bar. Pistol m/1850 passar fint men hölstret torde vara betydligt äldre än så men till vilken modell eller land för den delen har jag inte lyckats utröna.

Det ovan nämnda hölstret kan såklart komma från något annat land än Sverige men troligast är ändå att det är svenskt med tanke på dess proveniens. Det ger i varje fall ett ålderdomligt intryck och om någon besitter kunskap så maila gärna på ulrik@antikavapen.se

2015-07-10

Brottytorna på järnbeslagen syns tydligt.