Regementschef Major Carl von Steijerns sabel.

För en kort tid sedan kontaktades jag av en vänlig herre som hade ett antal blankvapen som han ville avyttra inför en stundande flytt. Vid det här laget när jag kommit en bra bit in på min samlarbana gjorde jag mig inga större förhoppningar men jag åkte iväg och mycket riktigt så var det inget speciellt som intresserade mig i den lilla samlingen förutom den sabel som denna artikel behandlar.

Hängandes på en spik i dunklet såg jag ett ovanligt emblem på ena styrskenan – Jämtlands landskapsvapen! Jag förstod genast att jag stod inför en verkligt ovanlig sabel avsedd för officer vid Jämtlands Hästjägarregemente och efter en kort förhandling var sabeln min.

Väl hemma undersökte jag den närmare: Fäste i förgylld mässing av helvigtyp, kappa med ett kraftigt lejonhuvud med mycket kort man. Läderklädd kavel med enkel tvinnad mässingstråd. Yttre styrskena med Jämtlands vapen och inre med ett malteserkors. Klingan krökt, skålslipad, partiellt blånerad och förgylld med Karl XIV’s namnchiffer och tre kronor inom lagerkrans, insidan med kronprins Frans Josef Oskars chiffer samt Norges riksvapen. Balja i blankt stål med två kraftiga förgyllda beslag med medusahuvud på ömse sidor. Vidhängande portepé m/1797, möjligen samtida med sabeln.

Jag konsulterade den litteratur jag har och i Harry Orre’s bok ”Svenska Blankvapen” kunde jag läsa följande kring officerssablar som blivit fastställda år 1835 för våra åtta kavalleriregementen. ”Beskrivningarna på dessa sablar äro synnerligen fåordiga och meddelar följande när det gäller Jämtlands Hästjägarkår: Sabel med stålbalja och gula randiga beslag och tregreniga fästen”

I Harry Orre’s bok finns avbildat en sabel med proveniens Major Johan Mauritz Arnqvist född 1823, första officersfullmakt 1846. Det exemplaret har helvigfäste men enklare utförd.

Genom min gode vän Thorbjörn Sjunnesson har jag lyckats få reda på vem som burit sabeln. Då det inte finns så många personer att välja på med tanke på att Jämtlands hästjägarkår var ett litet regemente räknat till manskap och en ännu mindre skara officerare så kunde det begränsas till en snäv krets.

Personen i fråga är Carl von Steijern, major och därmed regementschef från 1835 och det är möjligt att han beställde sabeln vid tiden för utnämningen. Det som slutligen fällde avgörandet var den friherreliga vapenskölden i Stockholms riddarhus (se bild) som bland annat innehåller ett malteserkors – just det som återfinns på den inre ovala styrskenan. Detta i kombination med sabelns tidstypiska utseende från 1820-30 talet och påkostade utförande tyder med största sannolikhet att det är regementchef Carl von Steijern som var den ursprungliga ägaren.

Slutligen, ett stort tack till Thorbjörn Sjunnesson som var mig behjälplig att ta fram faktaunderlaget kring proveniensen.

/Ulrik Sjöberg

 

Fotnot: Jämtland blev en del av Sverige vid freden i Brömsebro 1645, och vapnet skapades till processionen vid Karl X Gustavs begravning 1660. Ett medeltida sigill fanns men dess huvudmotiv, det norska riksvapnet, passade inte till ett svenskt landskapsvapen. Det fanns emellertid även ett mindre sigill, med en grupp om tre djur, skapat på order av den danske kungen Kristian IV i Köpenhamn 1635.  Djurgruppen var svårtolkad, men vid 1884 års fastställande bestämdes att det är fråga om en älg som angrips av örn och varg.

 

Vid det nya fastställandet 1935 bestämde man dock att det är fråga om en jaktscen – en älg angrips av dresserad hund(!) och falk. För att undvika missförstånd försågs hunden med halsband, och nu även falken med en bjällra på foten. Vapnet ingår även tillsammans med Härjedalens landskapsvapen i vapnet för Jämtlands län. Källa: Wikipedia.

 

 

Lägg märke till portepeén som är av den äldre typen troligen original.

Släktvapnet med malteserkorset.

Bilden ovan är ur rullan.

Medusahuvud på båda sidor av baljan.

Sabel m/1852 för officer vid livregementet till fots

Denna vackra sabel är avsedd för officer vid livregementet till fots. Klingan är av sk. Hafström-modell med bredare framparti.

På munbleckets uttag är den signerad "Morell" och "Stockholm" vilket även återfinns på det gjutna och förgylla fästet.

Sabeln hade förvarats utanför baljan vilket gjort att lädret hade krympt, något som inte är helt ovanligt. Ett tips är då att hälla ner någon deciliter läderolja och vänta en dag eller två. Om man vågar så kan man sen försiktigt pressa ner sabeln. OBS, utföres på egen risk då lädret helt kan rämna.

Väldigt mycket av förgyllningen är intakt trots att sabeln var helt inrökt och täckt av nikotin och oxid. Mitt tips för att ta bort smuts och oxid när du har en underliggande förgyllning som du vill skona är att använda ketchup som du smörjer på och låter verka ca 15 minuter. Sköljer av och upprepar vid behov ett flertal gånger. När du är nöjd så tar du duraglit/brasso (som inte innehåller något slipmedel och som även används av museer) och putsar av det till önskad nyans uppnås.

Vips, så har du ett vackert exemplar MED förgyllningen kvar..

Dolk för Hitlerjugend av Anton Wingen

Denna dolk har en intressant historia: Under olympiaden i Berlin 1936 medföljde en då ung Svensk man som ingick i den svenska uppvisningstruppen i gymnastik. Truppen deltog inte i tävlingarna men väl i de talrika uppvisningsgrenar som demonstrerades i mellanakterna.

Under en ledig dag skall denna dolk ha inhandlats i Berlin och medföljt hem i bagaget. Den har aldrig burits, något som är väldigt ovanligt och den är därför i näst intill mint condition. Några smärre spår efter 80 år i en byrålåda har den dock i form av smärre repor men det torde vara i princip omöjligt att hitta en till i motsvarande skick.

Dessa dolkar levde ett hårt liv i händerna på unga grabbar där det kastades kniv mot träd och andra krigiska lekar. Därför är det vanligt med nerslipade blad och avbrutna spetsar samt rost.

Hj-dolken finns i tre utföranden: tidig, transitional och sen modell. De tidiga har mottot "Blut und Ehre" som är en faksimil av Baldur von Schiraschs handstil samt tillverkarlogotyp (Han var högsta chefen över Hitlerjugend, jungvolk och BDM).

År 1938 slopades mottot på knivarna och bladet var därefter märkt med en RZM stämpel och en sifferkombination (ett slags försök att koda tillverkaren och dess lokalitet) Det finns även knivar helt utan stämplar eller siffror och de sista knivarna tillverkades runt 1943.

Greppet är i bakelit och inlagt finns en emaljerad HJ diamant med svart hakkors mot transparent röd och solid vit bakgrund.

Det finns mycket mera att skriva om dessa knivar men det överlämnar jag åt andra mera kunniga på området men de är trevliga samlarobjekt då de inte är speciellt dyra att införskaffa och det är ofta det första objektet med NS anknytning som man som samlare köper in.